Det Hemliga Rummet Av Rebecka Lejonbalk Fru Blom stod på trappan till Tildes hus. Hon såg upp mot himlen. Utan att vända sig om mot Tilde som just öppnat dörren, sade hon. − Ja nu ska jag säga han är ledsen där uppe, å alla de fina änglarna, de gråter. Som det öser ner här. Ja ja ska säga Tilde det att, ja höll inte på att ta mig upp för backen hit, rena lervällingen. Det var då för väl jag tog gubbens stövlar på mig. − Ja, svarade Tilde, det var väldigt vad det regnar. De hade ju lovat sol idag men det blev det inte minsann. − Nä de lovar så mycket vädergubbsen så, inte blir det som de säger inte. Ernst på Galgbacken, ja Tilde minns väl honom? Han kunde spå väder han. Aldrig hade han fel. Han kunde det där se. − Ja visst minns jag farbror Ernst. Han var så snäll så. − Ja det var han, lite för snäll ibland. Honom skulle de haft på tv, då hade men fått rätt rapporter var dag. Jo då, så är det. Fru Blom nickade bekräftande. Nej ska vi gå in då. Det är ju mycket hon v...